Vart ska jag börja?

Jag kanske ska börja med att säga att det kommer komma lite presentationer om hästarna nu. Tänkt tanken flera gånger men nu ska jag få tummen ur röven och göra det! 

Sprund då?

Sto f.1994 islandshäst 

Tävlat LB:1 dressyr

LB hoppning

P70 fälttävlan

Hon kom hem till oss 2009 tror jag om jag inte minns fel. En i släkten hade köpt henne i Stockholm om jag inte minns fel, jag var med och provred. Var jättestolt över att jag kunde få henne att tölta. Sen kom hon hem. 

Första minnet jag har är att vi ska rida i hagen, jag, mamma och en kompis. 

Jag var livrädd jag vågade inte ens galoppera på henne. Men jag skrittade runt där lite i tryggt tempo. 

Som ni kan förstå ändrades den rädslan ganska snabbt. 

Snart hade vi ställt upp hinder i hagen. Islandshästen kunde ju hoppa visade det sig och hon älskade det! 

Sprund är en riktig läromästare. Jag minns en kväll när jag red ute i hagen och jag red säkert i två timmar för jag ville verkligen aldrig hoppa av. Tillslut fick jag ju snällt göra det..

2010 tog vi med henne på en pay n jump i binneberg och hon hoppade runt som ingenting. 

Sen när min dåvarande ponny chiva blev skadad 2011 så tänkte jag att varför inte ta sprund på lite tävlingar? Så då började hon tävla. Den ständiga frågan var är hon travare? Ser hon ut som en travare?? 

Redan på vår andra tävling ihop fick vi en placering. Min första placering dessutom. Självförtroendeboost deluxe. 

Hon är ett typiskt fuxsto med mycket humör, det jag ofta fick höra när jag var ute på tävlingar var "Gud va skönt det måste vara att ha en häst som man bara behöver sitta på så hoppar den" jag fick höra det så ofta så jag började tro på det själv. Sen började andra rida henne och det visade sig ju att så lätt var det ju inte!? Folk blev verkligen chockade när hon helt plötsligt vägra ut sig på tävling och helt plötsligt var hon inte den där kanonkulan som dom såg när jag red henne. Men det folk glömde var att vid det laget var året 2012/2013 och jag hade ridit henne dagligen sen 2009. Jag kände henne utantill, jag lita på henne och hon lita på mig. 

Förra året tog jag beslutet att pensionera henne. Man kände lite att hon hade tappat lusten lite. Hon var inte den där kanonkulan längre och Linn som då red henne hade fått en egen ponny så då sa jag att nu blir det ingen mer tävling för henne. 

Sagt och gjort så blev hon pensionär.

Numera går hon mestadels i hagen och chillar, får komma ut på lite uteritter och lite lättare ridning i paddocken. 

Jag testade att hoppa lite på henne när jag var hemma över jullovet men hon tycker inte det är så roligt längre och det accepterar jag. Hon är trots allt gammal nu.