Asså man går aldrig ensam, vännerna blir som en familj. Vi gör allt tillsammans. Alla tar hand om varandra och nästintill alla är vänner med alla! Jag var ganska orolig inför det eftersom när jag bodde hemma älskade jag ensamtiden och bara att va ensam och ja. Men nu är det så tråkigt när jag är hemma och inte har någon där! 

Seriöst, man får ta så mycket mer ansvar här. Här har man ingen mamma som skäller på en att man ska städa eller mocka eller vad det nu är man ska göra. Visst finns alltid fritidsledarna här och har vissa regler som ska hållas men annars är det vi som ska sköta allt. Och vi som är kvar på helgen måste ju själva fixa med mat inför det. Första gången vi åkte och handla och man helt plötsligt fick tänka själv, inte bara åkte dit och köpte godis utan va tvungen att tänka ut vad man ville äta osv då kände man sig riktigt vuxen. 

Dock är det sjukt svårt att komma på va tusan man ska äta.

Flyttar du till lägenhet måste du fixa maten själv på veckorna och även städa toaletter och allt sånt tråkigt. 

Här får du frukost, lunch, middag och kvällsmacka. Vad mer kan man begära? 

Du slipper stå och vänta på bussen i snöstorm. Du kan gå upp hur sent som helst och gå ut från ditt rum 5 minuter innan du börjar och ändå hinna. Hur skönt är inte det?? 

Man kan sova över med vänner när man vill!