Okey, skrev innan om saker folk sagt till mig som jag aldrig kommer glömma. I detta inlägget kommer jag ta upp några sånna saker, finns säkert mer men detta är dom tillfällena jag tydligast minns! 

Året är 2012. Jag och Jupiter ska på vår andra dressyrtävling ihop. Div 2 dressyr i bollebygd. Två LB:1, hade bara ridit det programmet en eller två gånger innan, hade nyss haft en skada på foten så var inte längesen som jag hade slängt kryckorna åt fanders, hade även nyss köpt en ny sadel! 

Ja ni fattar inte bästa förutsättningarna.

Gick upp tidigt, åkte redan vid 06.00 om jag inte minns fel? 

Kom dit, måste säga detta och jag är ledsen att behöva säga det för dom har verkligen skitbra hopptävlingar bollebygd men alltså den dressyrtävlingen! SÅ oorganiserad, tråkig prisutdelning och nä asså hade jag fått sätts betyg hade den inte fått 1/5 saltgurkor! 

Skitsamma. 

Jag red mina program, var inte jättenöjd. Under ena var det några som lekte i solkatterna så han spände sig lite. Sen gillar jag inte dressyr då jag alltid blir så himla nervös! Alltså helt sjukt nervös! Men i vilket fall fick jag bra procent och gick upp i ledning, red dock i början kanske 4e ekipaget eller något så blev ju en lång dag där om man säger så. 

Då kom iallafall en mamma, nämner inga namn, och säger "ja men du kan ju glömma att det håller sig hela vägen för det är fullt av duktigare ryttare" snacka om att hon fick äta upp dom orden, För sen när vi stod där på prisutdelningen var det mitt namn som ropades upp som vinnare. 

Den mamma var inte den som sa grattis sen ;) 

Under samma tävling satt jag och gick igenom tävlingen, vad gick bra, vad gick dåligt. Jag va stolt. Dressyr är inte min grej och det var min tredje "riktiga" dressyrtävling. Då kläckte någon ur sig "ja men det hade ju kunnat gå bättre" 

Hur hade det kunnat gå bättre, jag menar jag vann?? 

Sen har vi en annan gång när jag red en ponny åt en tjej. Den var lite kaos. Eller nej den var fin! Men inte tränad rätt och gick mest på farten. Vi hamna i lite konflikt om den där ponnyn, ägaren la i sig väldigt mycket och har jag en ponny som jag ska rida vill jag lite göra på mitt sätt, ja alltså självklart så ska ägaren ha ett finger med i spelet så jag inte pressar ponnyn till Max eller gör något dumt! Men detta handla om tex hur ponnyn skulle vara klippt m.m 

Lite fånigt tyckte jag. 

Vilket fall som helst. 

Så kom tjejen fram till att hon skulle ta med ponnyn hem efter en tävling, det enda som var lite oklart var att hon glömde berätta det för mig eller min familj utan rätt som det var stod ponnyn i hennes transport. Jag gillade ponnyn väldigt mycket så jag blev väldigt ledsen! Dessutom hade vi kontrakt på allt men det sket hon i. Jag satt i bilen och var hur ledsen som helst medan min mamma försökte komma fram till något vettigt med tjejens pappa. 

Då sa han "ja men man börjar ju undra ibland också eftersom alla hästar Felicia har ridit har börjat stanna om det är något hon gör fel" 

Någon dag tidigare hade jag vart på träning hos Helena och vi stod och drog oss i håret för vi fatta inte varför ponnierna jag hade då bara stanna och stanna vi kunde bara inte komma underfund med vad som var felet! 

Hade en annan ponny hemma för tillridning osv. Jättefin ponny den med och om jag får chansen någon gång ska jag köpa den. Jag tror på den ponnyn lika mycket som jag tror på sparrisen. 

Ägaren var jättetrevlig. 

Ponnyn hoppade på, om jag inte minns fel var den 4 och planen var ungponny sm m.m 

Hade gått 60cm på pay n jump innan jag fick hem den om jag inte minns fel, kan ha fel men det är vad jag minns. 

Efter 1 vecka hoppa den banor på 80 cm utan problem. Målet var 90. Hoppade enstaka hinder på 90 utan problem, men jag hade nyss gått omkull med sprund så hade lite spärr men var precis påväg över den när vi fick ett samtal av ägaren som ville ta hem ponnyn för att vi inte hade lyckats komma runt en 90 bana än. Då hade det gått 3 veckor och planen var 90 efter ett halvår ungefär så jag vet inte riktigt vad som hände. 

Kanske inte något direkt någon sa men bara så konstig situation och jag lär aldrig glömma det. 

Sen har vi den träningen då jag red så jädrans dåligt och tränaren sa "ja Felicia jag är ledsen att säga det men du kommer aldrig någonsin komma högre än 110. 110 kommer alla runt och det gör du med just nu men i 115 kommer bommarna rulla och i 120 kommer hästen inte hoppa längre. För du rider alldeles för dåligt" 

Ja vad ska man säga? På christmasshow när jag stod på prisutdelningen i nationella 120 så var det den tränaren jag tänkte på och det var den tränaren jag tackade då. För jävlar vad jag tränade efter det! Utan den tränaren hade jag aldrig kommit hit. 

---

Ja detta va alltså några sånna situationer, kommer jag på fler så ska jag hålla er uppdaterade. 

Vill intr glömma att tacka på alla som faktiskt har trott på mig också! Och alla som har sagt att jag är inspirerande för visst att man klarar att få höra att man är kass ibland men det är verkligen skönt att veta att man har ett team bakom sig som tror på det man gör!