Går och lägger mig lite lätt illamående idag. 

Illamående över hur människor har mage att hantera sina hästar ibland. 

Jag är inte uppvuxen i någon hästfamilj, jag har aldrig gått på någon riktig ridskola. Jag har fått lära mig själv. 

Självklart har mina föräldrar vart där och stöttat. Jag har gjort många snedsteg och har fortfarande massor kvar att lära mig. Men det är nog också nyckeln till att bli en bättre ryttare. 

Viljan att vilja bli bättre. 

Nu kommer jag låta gammal men ser många unga tjejer idag som rycker och sliter på sina alldeles för heta ponnier. Ponnierna blir bara argare och argare och blir därför bara starkare och starkare. Det löser tjejerna med att betsla upp mer och mer och mer. 

Det är viktigt att ha duktiga människor runt omkring sig men man måste också värdesätta lite vilket folk det är. Är det Berit som själv har tävlat svår hoppning och vart i hästbranchen och verkligen visat att hon kan lära ut och har lyckats, ja då är det väl toppen att ha henne som hjälp? 

Men är det lilla Lisa som har ungefär liks mycket erfarenhet som jag. Liksom hoppat några 120 men sällan nolla. Lever på att man känner någon som känner någon som känner någon. Ja då skulle inte jag säga att det är en säker källa. 

Det finns ungefär lika många olika sätt som det finns hästägare sägs det. Men jag tror att det finns ett grundsystem som dom allra flesta använder sig av. För dom personerna jag har lyssnat på som har lyckats, säger på ett ungefär samma saker. 

Är det nu så att du inte har någon Berit hos dig. Nej men åk ut på tävlingar, kolla på Clinics, fråga dom duktiga ryttarna! 

Hade jag inte suttit så många timmar på tävling utan att själv tävla hade jag inte lärt mig så mycket! 

En sak jag tror vi alla är eniga om är att: