Idag är en sån där dag där jag är så otroligt tacksam.
Jag är så tacksam för allt jag får chansen att göra, får nypa mig i armen gång efter gång. För ibland är det svårt att förstå att jag får bo på en sån här gård, får ha dom här hästarna, gå den här utbildningen. Ibland har jag lite svårt att förstå. Väntar på att jag ska vakna i min säng hemma i Väring, gå ut i stallet och hoppa upp på första hästen Caawa och rida lite i hagen. 
Det var ju så det började. 

 

Det fanns ingen paddock. Jag hade inga ambitioner utan var mest rädd och vågade knappt peta på hästen vissa dagar. 

2011 satt jag på grevagården och kollade på Christmasshow, då sa jag till mina vänner att här ska jag hoppa nästa år. Dom kollade på mig som att jag var dum i huvudet, för vad gjorde jag egentligen? Hoppade runt någon LC med nöd o näppe på mammas galna islandshäst? 
Ett år senare var jag med på Christmas show. Resultatet kan vi glömma för en gångs skull. Men jag var med. Jag lyckades med mitt mål som jag satte upp året innan. 

 

Då hade jag ingen erfarenhet. 

 

I år åker jag tillbaka till christmas show, nu har jag ridit så mycket mer olika hästar. Fått jobba med hästar på flera olika ställen. Jag har fått prata med flera av Sveriges bästa ryttare. Jag har fått träna för flera av Sveriges bästa ryttare och tränare. I år åker jag dit med en häst som jag vet gör detta i sömnen. 

I år måste jag nypa mig i armen. 

 

Alla timmar jag har lagt ner, allt slit, alla tårar, har gett resultat. 

 

Största hemligheten i min utveckling är mitt tänk. Jag har äntligen hittat en bubbla. Jag har hittat ett tänk som funkar för mig. För andra kanske det inte alls funkar, men för mig funkar det.

 

ingredienser till min framgång:
flera flera flera timmar i sadeln.
flera flera flera timmars jobb i olika stall hos olika otroligt duktiga ryttare
världens mest otroliga häst som matchar mig perfekt
ändrat tänk från jag är nöjd bara jag kommer runt till jag ska in och rida för att vinna

Hittat min bubbla
Hittat mina små rutiner som gör min ridning avslappnad (dvs öppen mun, kan låta konstigt men så fort jag öppnar munnen släpper alla spänningar och mina ridning blir 100 gånger mer avslappnad. Sen är det även en viktig halt innan jag vänder upp på första hindret.)

 

Det gick ingen vidare för mig och Sally förra året. I år fick jag ta mig i kragen och se vad behövde ändras för att göra mig bäst? 
1. byta häst, Sally var underbar man det var en missmatch, jag kunde inte rida henne rätt. Inte för att jag är dålig utan för att vi bara inte passa ihop, min ridning funka inte på henne just nu. 

2. ändra tänket

3. Umgås mer med duktigare ryttare, man blir ju som man umgås
4. Byta till en skola där jag verkligen får all hjälp och numera har jag en mentor som inte bara hjälper mig med min svenska och engelska utan hon hjälper mig med allt man kan tänka sig. Hon är som en extra mamma.

 

Så nu ska jag gå och ha dagens sista lektion, sen ska jag ta ett sista genrep inför helgens tävlingar. 

Jag vill ha revanch från tidigare år. Nu har jag min chans och jag har hornen ute. 

 

Nyp mig i armen, är det verkligen jag som är med om allt det här eller är det en dröm?